Jag vandrar och tar mig fram på ödets väg mina ben är trötta och tunga,

finner tröst över att det gamla snart är väck och att något nytt börjat att blomma,

jag kan inte finna dig på min ostadiga väg men när jag väl känner dig då vet jag att du finns nära, jag leds över till en annan väg ditt kylan blir mer till grönska, allt blir klarnare efter hand och snart har jag funnit dig i solen, dina ögon säger något uppenbart...

Inge G.