Vem är jag ?

Är jag god eller ond, är jag huvudrollsinnehavaren eller är jag statisten? 

                     Är jag ett lejon eller är jag en gnu?

Finns jag eller har jag funnits, kanske jag är någon annan stans ?

//Inge Gullinger.

                            "Benny med kniven"            

Gubben var färdig och klar, för honom var det uppenbart, ett stenkast bort satt "Benny med kniven" och ristade in sitt namn i en skåra som inte var några, kniven blänkte av allt flått från en mörten, rått. 

Kanske är det gubbens sista resa, det kan han inget vetta??, ändå klart, att något är uppenbart, det sista vi ser är när gubben ler, när han får vetta att Benny ska låta honom leva, Benny ville fråga om Gubben hade några, piller för hans små dille,

lyklig och glad, gav sig gubben av....

Skrivet av Inge Gullinger.

Klara,färdiga,gå, låter det när vi gör mål, med den rödvita parollen tävlar vi med bollen, vi är som natt och dag med stora välbehag, vi spelar och vi tar, poäng från envar, inga sura miner för det ger inga priser,

 Tack för att ni kom, detta gör vi väll om ? :)  

Skrivet av Inge Gullinger.

                                                  
       Innerst.

Innerst inne vill jag bara skrika, vill att sanningen uppenbarar sig för mig.

Vad jag vill är att vetta, vetta vad som skall hända med mig. Ska jag stanna eller ska jag gå?

Vill du bära eller ska jag brista, du och jag i ett ovist hav, fyllt av tvivel i något, kanske uppenbart.....

                                                  Ett asplöv.

Ett asplöv svävar i gryningen och snuddar bergkedjans topp, en gammal man sträcker sig efter dagstidningen och tittar opp. När kommer asplövet tillbaka? I en himmel så klar kan vi nu bara ana att vårt asplöv aldrig mer kommer tillbaks.  

                                               Till dig. 

Jag minns dig tydligt och klart i en skör dimma som bara genom mitt inre kan minnas.

När våra vägar skildes åt sades det inget mer, blott en önskan om att en dag kunna återses.

Vart du än befinner dig så önskar jag dig väl. Hoppas på att vi snart ses över en kopp te, då tankarna kanske är många men inte särskilt långa.

 Skrivet av Inge Gullinger.

När minnen bleknar och tiden stelnar och allt har en mer relativ verklighet. Du och jag vet inget om vad vi vet??

Om du bryr dig om mig när jag stoppar om dig, lyssnar du då på mina problem?? Kan du vetta om att jag letar efter problem?? 

Längtar efter att få komma hem till vad det nu är ? Jag vet inte längre vart du är ?

Jag vill aldrig såra dig men ändå, jag minns inte längre vem du är ?

Kan livet vara såhär ??

Vart finner du tröst när livet allt mer blir en svårare törst ? Jag vet inte längre om jag törs ?

Om du håller om mig när jag stoppat om dig kan vi då ta och segla iväg ?
Jag vet inte längre vart vi är ?

Med solen som tröst kan vi då ta och segla mot öst ? Ska vi vända om ?

Jag vill aldrig såra dig för nu minns jag vem jag är !

//Inge Gullinger.

Vi går ut efter midnatt och går fram mot en risig klubb och väntar sedan en mer risigare skrubb. Dansgolvet är nästan fullt och musiken den är allt annat än lugn. Vi har en fantasi som inte vill gå förbi men när nästa låt går av så börjar natten på riktigt att sätta fart.

//Inge Gullinger.

                                            Kvinnan genom mörkret.

Vem är hon som lurar i mörkret, som får varje levande väsen att frukta över hennes namn ?? 

Hon stiger av från en vagn med nio dragande själar för. Hon härskar genom mörkret som dör ut genom ljuset. Ingen vet var hon är, men om hon ses genom den natten som svept över den 7de dagen får ingen  yttra hennes namn......

//Inge Gullinger.