När drömmar och minnen bleknar bort, försvinner vi bort med tiden, när livet Inte längre står kvar, försviner du i en annan grav. 
I livet skriver vi berättelser om våra vardagliga liv, vilka människor vi mött vem vi älskar, beundrar.. Livet är som en lång film och skiftar fokus mellan drama, komedi eller varför inte romans? 

Efter tiden långa tand glöms allt detta bort och vi försvinner in en tyst evighet.  

Där försvinner mänsklighetens enskilda författare vars syfte var att upplysa sig och sin nära omgivning att vi har levt i varandras livböcker. 

Dessa vindpustar är som skrivna blad, när dom försvinner så kommer dom aldrig igen, allt är glömt. 

Välkommen in i den tysta evigheten, mänsklighetens glömda och okända bibliotek. 

Inge Gullinger. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnen uteblir med sin frånvaro, grubblerier på varför? hur? när? varför igen ...och så vidare.   Ta en tung klubba och klubba min skalle , skapa en kort minnesförlust för nattens fridsfula timmar ,.. drömma klart om lyckliga stunder, slänga sten...

En naturskön dröm, sann och för evigt inristad i mitt minne, ditt naturliga leende lyser lika klart som dina vackra blå ögon, ditt väsen är lika solklar som tussen solstrålar, du är älskad och alltid närvarande runt omkring mig, en skön natur en vack...

Genom många dagar och många nätter finns du i mina tankar, ibland kan jag sova men oftast ej, ibland kan jag tänka på annat men sällan ej, bakom min nätthina ser jag dig, i mitt minne hör jag dig, varje ord är sann, varje ton är grann.      ...

I dom klaraste drömmar, ditt jag sällan når finner jag det omöjliga möjliga, att styra över mina klaraste drömmar, där är jag både huvudrollsinnehavaren och självaste regissören, välkommen till min drömiska värld.  ...

Du är otroligt fin, en vacker blomma som man kan älska i en evighet!     ...